Josefin

Hemma hos oss går det till så att mamma klär granen. så har det alltid varit och så kommer de troligen att förbli. Mamma uttryckte idag sin glädje över att vi är stora nu så hon slipper hänga upp allt fullt julpynt som vi gjorde på dagis. Det är ingen vettig person som vill hjälpa mamma klä julgranen eftersom hon kallas för gran-hitler. Granen ska se ut på ett visst sätt och i den ska det endast, jag upprepar ENDAST finnas röda kulor eller röda äpplen. Mamma låter ingen röra granen och blev därför förvånad över att Håkan aka Stjärn-tönten tagit på sig att ordna stjärnan till toppen. Håkan har annars ypperlig smak när det gäller design och han är en jävel på att svarva (har ett par riktigt snygga ljusstakar som han har gjort) men iår måste han varit alldeles tossig tokig när han gjorde stjärnan för den såg inte riktigt ut som den skulle. Såg för en stund mammas panik när hon insåg att stjärnan nästan var större än hela granen men hon lyckades på något sätt att svälja detta.

Idag trodde jag att min sista stund var kommen. Jag och mamma åkte bil och jag tjatar på som vanligt när vi helt plötsligt ser något ljust komma mot oss. samtidigt kommer en riktigt smäll. jag skriker och mina muskler är på helspänn. med hjärtat i halsgropen piper jag fram - vad fan var de? mamma svarar lågt att det var en fågel. det var en rejäl fågel och vi var båda lättade att fönstret inte gick sönder. jag var lättad över att de inte var jag som körde för jag hade släppt ratten och hållt för ögonen. Men mamma höll ratten stadigt medans detta hände. tycker jag är coolt.

Nu ska jag försöka sova här. pusselipuss