Josefin

väcktes i morses av ett fruktansvärt telefon samtal. visste ju att jag någon gång skulle få de men var ändå inte beredd. personen i andra änden grät och jag kunde knappt säga något. vad säger man? trots att jag inte har fällt någon tår än känns det som hjärtat är så tugnt att jag knappt kan andas. vet inte vad jag ska säga.. tog på mig kläderna och gick ut ör att gå..måste göra något kan fan inte bara sitta här.. promenaden var totalt tankeslös och gud ville väl inte vara alltför elak mot mig idag och jag nådde porten precis när det började regna..